Den ädla konsten.

Sitter vid datorn och skriver ett inlägg för en gångs skull. Känns lite speciellt. Jag som annars bloggar nästan endast via Blogpress på iPhonen. Det är så jäkla smidigt och praktiskt men nu känner jag på mig att det kommer att bli ett långt inlägg så då är det bäst med ett propert tangentbord.

Jag började min dag med att rensa och dela upp dvdfilmern, ni som känner Mattias och mig vet ju att vi äger några. Det var faktiskt ganska enkelt och jag tror att han blir nöjd över uppdelningen också. Musikaler och tjejfilmer till mig och blod och pang-pang till honom. Det har ju varit riktigt härligt väder idag. Lagom kallt och sol. Så det hade nästan varit ett brott att inte ta en uppfriskande promenad. Jag har en del saker att grubbla på så det är så himla skönt att ta på sig träningskläderna, stoppa i hörlurarna med grym musik i öronen. Idag lyssnade jag på Zandras spellista som hon skickade över till mig. Massa bra powerlåtar!

Idag har Mattias och jag varit på familjerådgivning. Vi skickade in papper medan jag fortfarande var tveksam till hur jag kände men trots det så var det ett bra möte. Vi pratade nästan enbart om Neo och hur vi två skall göra för att det skall bli så bra som möjligt för honom. Eftersom jag är mammaledig ett tag till så är det ju självklart att Neo skall vara hos mig under tiden. Sen så tyckte hon att det var bra så som vi gjort att Mattias har Neo varannan helg och att han kommer upp någon dag i veckan tex när jag tränar och umgås och lägger Neo. Så vi fortsätter väl på de spåret. När jag börjar jobba sen så sa hon att Neo behöver ju vara hos båda sina föräldrar lika mycket. Då föreslog hon att tex ha honom fem/sju dagar i rad men att den andre föräldern kommer och "hälsar på" kanske äter middag ihop eller så den andre kan träna eller vad man nu vill. Anledningen till varför man skulle göra så var för att Neo behöver veta att hans mamma eller pappa finns fast han bor hos den andre för tillfället. Längtan till den andre föräldern skall inte bli för stor och det är viktigt att den man pratar om mamma och pappa medan han bor som någon av oss. Det känns väldigt bra mellan Mattias och mig. Vi har en mogen och vuxet sätt till varandra vilket kommer att underlätta inför framtiden, det sa tanten vi pratade med =)

Jag går ju igenom en väldigt tuff grej. En separation. Även att det var på mitt initiativ så betyder inte det att det är lätt för mig. Jag tycker inte att det är speciellt kul att jag har sårat någon som jag levt ihop med i 6 år och som är mitt barns pappa. Jag tog inte detta beslutet med sikte på att såra honom. Det är ingeting jag har beslutat över en natt utan jag har gått och mått dåligt länge. Det är det ingen som tänker på. De allra flesta tar Mattias parti, och kanske med all rätt.
Min sida av storyn är ju den att jag inte längre orkade "må dåligt" i den relationen jag levde i. Det är jobbigt att försöka leva tillsammans med någon i ett förhållande när man inte har några känslor kvar. Mattias har absolut inte gjort något fel, det är snarare jag som gjort fel som har slutat att älska någon. Jag anser också att man är inte ensam om en dålig relation. Det finns säkert saker som både Mattias och jag hade kunnat göra annorlunda för att vårt förhållande skulle funkat längre. Jag vet bara att om jag går in i ett nytt förhållande så småningom så kommer jag att prioritera att vi måste kunna prata om allt. Det har jag insett är otroligt viktigt, det är något som har fattats Mattias och mig. Jag menar att man måste kunna prata om känslor, vardagstjafs, större bråk, sex, ekonomi. Allt! Säga vad man tycker är jobbigt och tvärtom också vad man tycker är bra och vad man uppskattar.
Shit, nu när jag precis läste det jag skrev så känns det som klippt och skuret ur vilket jävla rekationsrepotage ur Veckorevyn som helst. Men det ligger mycket bakom det jag säger. Det är klart att vi alla är olika men jag tror att det är viktigt just därför. Män och kvinnor tänker, säger och är olika. Det är ju det som är tjusningen.
Jag uppskattar mina fina vänner som står ut med mig och är alldeles lagom. Det är en ädel konst att bry sig utan att lägga sig i. Långt i från alla klarar detta. Nej, det blir aldrig bra om någon som inte har med saken att göra lägger sig i. Det får alltid motsatt effekt. En bra och stöttande vän är som Jannika eller Zandra. Lyssnar, lyssnar, lyssnar och när man själv ber om råd DÅ kommer det alltid något klokt.
Mattias och jag har gjort slut, det betyder inte att vi tänker undanhålla Neo från andra människor och att ingen någonsin kommer att träffa Neo mer. Vare sig det är familj, vänner, faddrar eller släkt. Allt är precis som förut, vi lever bara inte ihop. Neo kommer alltid att vara viktigast. Den som inte förstår det är dum.

Jag vill ge Mattias en enorm eloge som tagit detta så moget och är en sån fin människa. Vi kommer att bli grymma föräldrar ihop fast isär. Det är jag säker på. Neo är ju redan bäst!

Ja som sagt, detta blev ett gediget inlägg. Kanske mitt mest allvarsamma och ärligaste ever. Så blir det ibland. Hoppas ni som lägger er i alldeles för mycket tar ett kliv tillbaka. Nu skall jag göra lite mindre allvarsamma saker. Tömma diskmaskinen, hänga en tvätt, tvätta bort sminket och lägga mig i sängen och kolla på någon meningslöst en stund. Låter rätt gött va?