Shit!! Jag kände nästan att jag började gråta bara när jag skrev rubriken. Tänk att man kan längta efter någon så man på riktigt känner fysisk smärta!! När vi var ifrån varandra tänkte jag inte så mycket på det.
Förra veckan började med att Babe åkte till Motala tidigt på morgonen och jag åkte till jobbet. Sedan var det fullt upp med jobb, packning och förberedelser.
Efter onsdag kommer ju som alla vet efterlängtade TORSDAG!!! Tänk va jag (läs Karro & jag) längtat och det var äntligen dags att börja steg 1 utbildningen till att bli ledare på Friskis & Svettis. Så vi packade alldeles för mycket kläder och styrde kosan mot.... (dada da daaa)... Ljungkile... Hahaha!!
Men vilket stället!! Ljungkile Folkhögskola. Supergod mat, fantastisk utsikt och kanondeltagare!
Jag gick omkring och va konstant hög på endorfiner i fyra dagar!!! Det är garanterat det roligaste jag gjort!! Maria, Nick (som för övrigt spelat Thorleif i Bert) och Lotta var tre kursledare i världsklass!! Teori, fika, träning, lunch, teori, fika, träning och middag och där i mellan massa roligheter!! Jag har repeterat en del fysiologi och anatomi men även lärt mig mängder!! Vem vet egentligen vad syredeficit är?!? ;) Hehehe!!! Vi har haft så jäkla kul! Tänk 30 fanatiska Friskis och Svettisare med ledaregenskaper! Många nya bekantskaper har skapats.
Det fanns egentligen bara en nackdel, och ingen liten heller utan min finaste roomie blev jättesjuk efter 2 dagar!! Hög feber och hosta!! Jag fick trycka i henne piller så hon orkade vara med på teorin. Stackars lilla hjärtat!!
Biblioteket där vi hade mycket av teorin.
Utsikt från matsalen!
Festkväll!!
Lite spex och tokigheter!
Efter att ha hållit på i 200 knyck i 4 dagar så åkte Karro och jag direkt till Skarpe Nord för att bevittna när Kungälv vann över Villa i fjärde slutspelsmatchen! Bär man stod stilla kände jag plötsligt hur trött jag blev!
I halvlek fick jag snott till mig en puss av världens finste sambo som jag längtat så otroligt mycket efter. Efter matchen köpte vi med oss thai hem och fick vi hela 5 timmar tillsammans innan vi stensomnade. Måndag morgon och jag var tvungen att gå till jobbet. Babe och grabbarna var hemma eftersom det var studiedag på dagis och dagmamman. Å herregud va svårt det var att gå hemifrån och för att inte tala om hur bedrövligt det var att sedan gå på jobbet och längta ihjäl sig efter de två fjutt-timmar ihop innan min älskade, finaste sambo skulle iväg till Motala igen.
Nu sover två genomtrötta grabbar och jag myser i soffan och kollar på Familjen Annorlunda sim är mysprogrmmens- program. Efter ett tag kommer jag på mig själv fälla några tårar.
Tur att jag har garbbarna denna veckan annars hade jag inte orkat vänta tills på torsdag när han äntligen kommer hem igen!!! Nu har han varit ifrån mig längre än vad vi träffats idag. Orättvist!! 240 timmar isär och 7 (vakna) timmar ihop är inte okej! Men det blie bra! Babe gör det ju såklart för att vi ska få det så bra vi bara kan och för att Babe och jag kan åka till Spanien i sommar!
Jag hoppas du läser detta ikväll Babe och om du gör det så vill jag påminna dig om att jag älskar dig så otroligt mycket, så de gör lite ont. Du gör mig lycklig varje dag!
