Våndas

Fy. Ligger här i sängen och ska sova är planen. Men nu när jag ligger här våndas jag över att mitt illamående och därmed korta stubin tagit ut på Neo idag och speciellt ikväll. Svintrött va han, överträtt för att beskriva situationen närmareen han VÄGRADE somna. Han skrek å skrek å skrek. Men inget vanligt skrik, något helt annat som jag inte hört förut. Antagligen ett överträtt-skrik.

Jag gjorde det som man inte får göra. Alla andra kvällar somnar han själv. Jag lägger honom j sin säng efter han druckit välling ch så domnar han på egen hand. Han ligger och snackar lite med Zebbe Zebra elle Leo Lejon sen så sluter han sina blå och somnar, utan mammas hjälp. Men ikväll fick jag sätta mig i Poängfåtöljen son står i hans rum och tar upp massa plats (mamma tyckte nämligen att den skulle vara SÅÅÅ bra att amma i). Nu kom den till användning. Jag la en skrikandeNeo i min famn med napp och Leo (lejon) och med en filt över oss och så gungade vi i fåtöljen samtidigt som jag nynnade på trollmorsvisan och klappade honom på rumpan. 1 min tog de sen somnade han efter att ha stretat emot i 45 sekunder av den minuten. Skrutten!
Jag lät honom inte skrika i fem min eller tills han kräks eller någon annan beprövad metod. Jag använde min mammaförmåga!

Det som jag nu våndas över är att när han skrek å skrek så kan jag ha tagit i honom hårdare än han förtjänade. Usch, jag skäms när jag skriver det men förhoppningsvis tänker han inte på det imån utan tycker om sin mamma igen. Jag hoppas innerligt att jag mår bättre imån för Neos skull. Då ska vi göra massa saker han tycker om. Framför allt skall vi börja dagen med promenaden, direkt efter gröten såklart!

Neo, bara så du vet... Mamma älskar dig mest i hela världen!

Det som jag