Stel.

Det har gått 3 timmar sedan mitt cirkelfyspass slutade och jag har suttit still i soffan i kanske 45 minuter. Nu reste jag mig upp för att gå till datorn och... STEL. Redan shit undra hur det kommer att bli på den tredje dagen? Fast jag borde ha sett de komma. Jag nös helt spontant och utan förvarning och då kände jag en behaglig ömhet i magen.

Så vad är nu ett cirkelfyspass? Jo de skall jag berätta för er kära vänner. Först värmer man upp sen börjar det... olika stationer. 10 stycken närmare bestämt och 3 varv. Det var otroligt jobbigt men fantastiskt kul. Jag höll igen lite måste jag erkänna. Jag tenderar att göra det första gången jag går på nytt pass. Nästa torsdag planerar jag att ta ut mig fullständigt! Ojdå, nu har jag nog helt plötsligt lovat för mycket., det beror nog på hur överjävlig träningsvärken blir.

Jag tycker nog att jag har varit riktigt duktig som kommit igång ordentligt nu. Morgonpromenader (ibland tillsammans med Emma) och relativt hårda träningspass på kvällarna. Dessutom gott folk. Glöm inte tat jag inte har några (eller i alla fall vääääldigt få) kolhydrater i kroppen. Kolhydrater =glykogen, energi som lagras i levern och musklerna. Energin som inte används lagras som fett på kroppen. Kroppens alternativa energikälla är fett och det är där jag tar min energi ifrån nu. Låter enkelt men det är mycket jobbigare för kroppen att spjälka. Glykogenet är redan spjälkat och redo att användas (Minilektion, jag reserverar mig för fel).

Hur som helst, tillbaka till att jag är impad av mig själv! Nu tycker jag att det börjar kännas i och på kroppen. Givetvis inte där det är mest uppenbart att jag vill bli av med överblivet, ni vet magen, rövva och låren. Nejdå nu tycker jag att det märks vid nyckelbenen. Typiskt att jag ska vara lik mamma. Där syns det först på mamma om hon går ner ett par kilon också. Mamma å andra sidan tycker det syns i ögonen (Tack, jag visste jag var fet men aldrig hört om någon som är fet i ögonen) fast jag tror hon menar blicken eller så. Sen sägen hon också att det syns på ryggen. Ni med för lågt BMI fattar inte vad jag menar men där det krullar sig när man har bh. Där syns det tydligen också, å det är ju typiskt att jag inte ser mig själv just där så ofta!

Idag var det premiär för Babyrytmiken. Neo loves it! Sjunga och dansa i ring och låta mamma skämma ut sig totalt är det nya roliga nu! Emma och Amanda var med också och vi träffade några andra som man känner (som man alltid gör) det var super trevligt. Men JA jag saknade min fina Lisa och hennes Ville. Han är för gammal nu.

Vi har också bytt taktik nu. Istället för att ge Neo välling vid 6.30 eller 7.00 när han vaknar så gick jag upp med honom idag. Varför? undrar ni säkert. Svaret är enkelt; På eftermiddagarna får jag en riktigt gnällspik som är jättetrött när klockan är 16. den nya taktiken innebär att han går upp tidigare än han brukar. Han är ju ändå skitglad när han vaknar och har då sovit i 12 timmar i sträck. Det är mest hans mamma som INTE är van att gå upp så tidigt. I morse gosade lite i soffan, bytte om, käkade gröt och sedan gick vi på promenad. När vi kom tillbaka gjorde jag äggröra och åt en halv grapefrukt. Sen kollade jag klockan 9.15 (?). Okej så då åkte dammsugaren fram, städade toaletten. Efter det var det dags för lite yoghurt för Neo (mellis), Turkiskt yoghurt är grymt bra. Mättar och hög fetthalt, tjocka barn vill vi ha =). Sen började Neo snygga sig i ögonen alltså blev det nana. Då passade jag på att stryka och göra mig vacker inför babyrytmiken.

Efter rytmiken tog jag en sväng på Maxi och när vi kom hem vid15.30 somande Neo som en stock och sov lite mer än 1 timme. Sedan när jag kom hem från träningen, lite efter 19 så var det pyttis på och välling. Somnade så gott vid 20-tiden. Perfekt. Undrar om jag f¨r alla dagar att funka så bra. Inte ett gnäll!

I morgon blir det massa ärenden med Mammi. Hoppas på go lunch ute också. Fredagslyx tycker jag! Jag har ändrat mitt skrivsätt lite (ni kanske inte ens märkt det). Mamma tycker nämligen att det känns som om hon läser min dagbok när hon läser bloggen. Det kan man ju tycka att det gör hon ju nästan, fast jag skulle inte blotta mig riktigt lika mycket som jag skulle gjort i en dagbok. Hur som helst så skriver jag nu till er, som en berättande form. Nu när jag tänker efter så kanske jag alltid gjort det? Fast nu gör jag det med baktanke.

BTW så skriver jag inte dagbok längre till det har jag Zandra och Jannika som får lyssna på mina innersta funderingar.