Neo

Jag älskar min Neo. Han gör livet fantatiskt pch underbart. Imorgon blir min lille plutt 5 månader. Tiden går så fort!! Jag kommer precis ihåg hur det var att ha värkar och den totala lyckan när jag fick honom i min famn. Jag har glömt av hur det kändes att vara gravid, typs som när magen kurrar =) Hur som helst är jag inte speciellt sugen på att friska upp minnet heller.
Jag blir så lycklig så det värmer i hela kroppen och hjärtat knyter sig och tårarna trycker i ögonvrån. Tänk så mycket han har lärt sig och tänk vad mycket han har kvar att lära.

Just nu rullar mest runt. Vända till mage och ligga och greja. Leka med färglada och saker som låter is the shit. Sedan övar vi på att sitta i soffan med massa kuddar runt. Sitta i gåstolen och leka är också en riktig höjdare. För att inte prata om spegeln. Han blir helt tokig när han ser sig själv, han ser väl bara en annan bebis. Fårnågon slags överslags handling och viftar hejdlöst.

Jag tycker att Neo växer varje gång jag plockar upp honom ur sängen när han sovit en hel natt. När han är nyvaken möts man av den gosigaste, varmaste, lenaste, mjukaste människan i hela världen. När han ropar på mig och vill komma upp, dvs när han legat och mornat sig så möts man alltid av världens leende och den gladaste killen i hela världen!


Nu måste hag sluta innan jag börjar lipa. Smyger in i hans rum och beundrar honom måste jag också göra. Sedan är det Crinimal Minds.