Jag mår bra

Hej och välkommen rutiner och vardag. Jag inser nu att jag mår så jäkla bra med allt just nu. Livet liksom flyter på så skönt. Med planering, kalender, listor och allt annat som underlättar ett pusslande och trixande är ljuvligt. Jag är så kär i mina nya kalendrar (en i väskan och en på kylen). Härligt är det. Det är mysigt på något sätt att skriva in saker och ting. Markera olika saker med olika färg osv. Superbra att hålla isär olika familjemedlemmars hämta och lämna osv.

Sedan är ju hösten räddad vad det gäller jobb och inkomst. Det underlättar alltid tillvaron. Nöjd som bara den är jag över att ha lyxen att kunna jobba 80% vilket kommer att betyda att jag kan ha grabbarna hemma när jag är ledig och hitta på skojiga saker tillsammans.
Låter kanske lite tråkigt men något som också underlättar i ett förhållande är ju att det liksom faller på den personens lott som jobbar minst, i detta fall min lott, att sköta de mesta av hushållet. Det är jag faktiskt helt okej med. Jag tycker inte att det är en så speciellt stor börda. Herregud, det är klart vi kommer dela på det också. Men ja, ni fattar.

Skall bli gött att komma igång med träningen ordentligt också. Även där gäller det att planera ordentligt.

Jag måste tillsist toppa den dag av eufori-känsla med att berätta om en sak som fick mitt hjärta att slå extra hårt. Nästan så de gick sönder.
Imorse när jag gjort i ordning frulle och väckt grabbarna, dvs öppnat dörren till deras rum, så sitter vi och äter gott, killarna är på ett stålande motto humör och skrattar åt varandra. Så frågar jag Leon om han inte tycker att vi har mysigt. Då säger han genuint:" Jaa, jättemysigt har vi! För jag älskar ju er, dig och Neo." Aaww... Finaste, älskade Leon!

Kan man vara annat än lycklig? Nu blir det till att kära Neo säga det också. Han kan säga två ord ihop, det tredje kan väl inte vara allt för långt borta?