Ett problem som aldrig försvinner?

De e söndag och jag för mig redo för att gå till kyrkan. Selmas dop är det jag gör mig redo för. Dessutom är de högmässa och antagligen över timmen långt. När vi var på mitt kusinbarns dop i höstas varade hela cermonin med tre kids i en kvart. De var knappt så man hann sätta sig. Neo kröp omkring på golvet. Därför har jag fattat de mogna beslutet att Neo får komma till kalaset och tårtan med sin pappa.

Men tillbaka till rubriken.... Jag trodde att efter 17,9 kg viktnedgång skulle problemet med att i samband med varje kalas eller tillställning behöva tänka; "Vad jag ska ha på mig? Äh jag tar väl de som passar, har inga större valmöjligheter.."
Så va de för mig nu också. Såg inte klok ut i de jag hade tänkt ha på mig, så de fick bli såhär istället.


Nej, jag ska inte börja jobba på kontor. Jag ska på dop... =)