Stor och jag hade kvalitetstid i fredags och han fick bestämma vad vi skulle göra och få fick de bli bio! Jag frågade tom om vi skulle fråga pappa om han ville följa med svarade han: Nej, bara du å jag. Då kunde jag såklart inte låta bli att skämma bort honom så han fick en tablettask. Det var vår hemlighet.... Men det fick ju såklart pappan reda på så fort de sågs... Damn!! ;)
Idag är det träningsfri dag och jag passar således på att ro om mig själv på annat sätt medan Babe är på träningen. Lugn å fin nu, jag ska inte bra mysa jag ska allt vara lite hemmafru också. Två Ikeakassar med stryktvätt väntar så efter fotbadet sätter jag på en film. That's my thing. Jag sätter på en mycket för mig känd film (helst musikal) sen stryker jag. Jag tror att det lutar åt Sisters Act 2...
(Två slagna hjältar på bandymatchen i söndags)
Det är mycket som händer här nu framöver vilket jag verkligen ser fram emot. I helgen är det bandymatch (ja, jag har väl gått å blivit fast i de träsket, men ni anar knte vilken gemenskap och underbara människor som rör sig i de kretsarna) sen är det antingen CatClub med Alexandra eller Stenugsbaden med Becca å Camilla. Vi får se helt enkelt. På kärdag planerar jag att dra igång med julbaket och ev att advetsljusstakar/stjärnorna kommer upp då också. På lördag kommer även Liten till oss igen. Hans pappa skall nämligen åka till varmare bredgrader och därför skall Liten vara hos oss i hela tre veckor! LYX!!! På söndag är det traditionell första-advets- tontegrötfrukost hos mamma å pappa följt av lite stros på västra gatan och skyltsöndag. Mysigt värre!!
Jag kastar mig mellan ytterligheter här och ger mig in på ett ganska känsligt ämne... Det här med ex är knivigt och komplicerat, eller är det bara nu i början som det är de? På ett sätt vill man veta vad den andra personen gör å mår fast det liksom inte alls är ens grej längre, de kan ju till och med vara så att den har en ny som brur sig om en elller så. Detta såklart för att man genuint faktiskt bryr sig om sitt ex. Eller är set bra för att jag är tjej som jag tänker så? Eller för att det i grund och botten var jag som startade processen separation? Det blir ju inte lättae när man har barn med sitt ex heller för då måste man ju vara en del av den andras liv för alltid. Jag anser inte att man skall vara vän med sitt ex i den meningen att man tittar förbi på en kaffe eller liknande. Är man verkligen i behov utav det så finns det kanske ouppklarade känslor med i bilden? Vad vet jag.
Det va en dikussion idag på jobbet oss kollegor emellan som har fått mig att fundera, jag anser att jag har rätt till åsikter i den här frågan eftersom jag befinner mig just här.
Nu tillbaka till något mer lättsamt. Detta är min utsikt från kontorsfönstret. En röd ros är aldrig fel men... Det är liksom 22 november. Vart är minusgraderna å snön ?!?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar