Igår slog jag skitern ur mamma på ki-boxen på träningen. Jäklar va jag tog i och va jobbigt det är! Det är tredje gången vi går nu och jag känner verkligen framstegen man gör. Nu har tekniken fallit mer på plats och man kan ha lite mer styrka bakom sina slag. Det är verkligen hur roligt som helst! Stackars min lilla mamma som får stå ut med mig och min. Min mamma är nästan halva mig. Hon är kort och tunn men faktiskt starkare än som ser ut. Det ultimata för mig hade varit om jag hade en slagkompis i min längd och styrka. Jag röstar på Zzz-Zandra!
Att bero på boxning så har jag en rolig liten anekdot att berätta för er som faktiskt kan tillhöra de roligaste idrottslektionsminnerna jag har. Jag tror vi snackar gymnasiet, ettan skulle jag tippa på. Det var dags för boxning i skolan och vi skulle para ihop oss två och två. Klart att man väljer någon man känner väl och inte skäms för. Så Frida och jag parar ihop oss helt ovetande om vad som komma skall. För er som inte vet så skiljer det uppskattningsvis 15-20 cm på oss två i längd och självklart en del kilon i vikt. Dock har vi båda en grym grundstyrka som vi kan tacka alla år av mockning, skottkärrskörning och hinderbygge. Hur som haver. Det blev ju otroligt problematiskt när vi skulle hålla mitsarna (dom man står på) för varandra. Jag fick hålla mina obehagligt långt ner och stackars Frida fick som ni kanske förstår exktemt högt. Inte direkt bekvämt för någon utav oss direkt. Men... Frida kan nog gå in och säga att det inte var det mest obekväma den idrottslektionen.
En sekvens var att vi skulle typ tre slag och sedan ducka för en mits som mitshållaren då skulle svinga ovanför huvudet på den som slår. Jag var mitshållare och i min iver räknar jag ett för få slag varpå jag drämmer mitsen rätt i huvudet på stackars Frida som egentligen gjorde sig beredd på ytterligare ett slag. Hahaaa.. Snacka om förvåning. Men, detta är inte händelsen som får denna idrottslektionen att gå till historien, det blir bättre!
En anna sekvens var att mishållaren skulle hopa upp på boxarens rygg som då skulle springa till andra sidan utav idrottshallen. För mig var detta inga problem men vi knäckte oss fullständigt när jag då skulle upp på Fridas rygg. Ni fattar va? Mina ben släpade ju i princip i marken varpå Frida inte kom en meter. Som hon slet. Tillslut kom hon några meter men sedan föll vi bara ihop i en stor uttmattad skartthög.
Att försöka skriva på lektionen efteråt var ju inte att tänka på. MAn darrar som ett Asplöv. Det gör jag nu efter gårdagen. Stackars Neo fick sin gröt inskakad i morse. HAn hade hela ansikten full av grötrester, för han sitter ju heller inte blixtstilla direkt.
Ikväll blir det jobb och Neo skall sova hos Mommo & Moffa så förhoppningvis får jag mig en sovmorgon!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar