tisdag 9 mars 2010

Välkommen till mig

Tredje gången gillt heter det ju som bekant. Ja visst, för tredje gången börjar jag blogga. Som vanligt inspirerad av min kreativa kompis Zandra.

Jaha, då sitter man här igen faktiskt med lite idétorka, jag kan tycka att det brukar bli så innan man kommer in i bloggandet. Det är så mycket som hänt sedan sist. Givetvis är det absolut störta min lille Neo som snart blir två månader. Aldrig trodde jag att kärleken kunde vara så stor till en annan människa och inte trodde jag att jag skulle få uppleva den. Jag har kommit till insikten att man vet inte vad kärlek är förän man har fått barn. Visst jag erkänner att det inte alltid är skoj att vakna mitt i natten eller att inte ha samma frihet som man hade tidigare men det är inte heller mycket som behövs för att man snabbt inser att inget är viktigare än det lilla livet man har satt till världen.


Cheesie perhaps, men det är så sant. Jag har hela min uppväxt fått höra "vänta tills du själv får barn" och då tänkt "Töntigt!!" men erkänner att mamma och pappa har haft rätt hela tiden.

På tal om mamma och pappa alltså nyblivna mormor och morfar så kan man inte ha mer back-up än jag har. Ett extremt bra exempel på det är min träning. Det är ju nästan en omöjlighet för mig eftersom jag ammar att inte vara hemma vid läggdags, det skall ju snuttas en hel del innan man kan somna in så gott (och jag skulle aldrig byta bort det heller).


Men efter nio månaders stillasittandes och nu två månaders isolering pga extrema väder förhållanden är jag i stort behov att träning. Jag får ännu inte hoppa eller lyfta tunga vikter så det mest effektiva är då spinning och lyckligtvis går det på mitt älskade F&S ett pass mitt på dagen alla onsdagar. Eftersom Neos pappa jobbar ställer mormor upp som barnvakt! Detta fast hon jobbar! Jag har bästa mamman i hela världen! På lördagar är det Neos pappa (min andra stora kärlek) tur att ha lite kvalitetstid med sin son när jag spinnar igen. Dock får träningen och solskenspromenaderna vänta för jag har fått så fruktansvärt ont i min fot. Haltar värre än en trebent hund men det värsta är nog smärtan.

Nu skall jag skriva klart och skriva ut brevet till allmänareklamationsnämden ang vår bil som är köpt på Kareby Bil. Kan inte på detaljer gå in på allt som hänt för jag har ingen större lust att vara iriterad resten av dagen.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar